Enligt flera källor ser det ut som det hemligt amerikanska programmet för superartilleri (Strategic Long Range Cannon, SLRC) inte bara kan komma realiseras utan även ha hittat en uppgift, det senare åtminstone i teorin – och behov driver som bekant innovation.
Långräckviddskanonen SLRC ska ha kapacitet att skjuta upp till 1 850 kilometer (1 150 miles)!!! Det är nästan ofattbart långt.
Ifall vi hade och ställde upp något liknande i, låt säga artilleristaden Boden, skulle elden nå bort till exempelvis östra Grönland, centrala Island, hela Skottland, Leeds och Norwich i England, förbi Rotterdam i Nederländerna, till Köln i Tyskland, Prag i Tjeckien, sisådär en 450 km sydöst om Moskva och till hela Novaja Zemlja. Vänder man på det kan såklart en fiende med dylika prestanda nå Sverige och Norden från överraskande skjutplatser med lika otroliga distanser.
I USA talas det just nu öppet om hur SLRC-kanoner, strategiskt placerade i anslutning till Sydkinesiska havet, skulle kunna användas för att slå mot en mängd militära sjö- och landmål. Även rörliga sådana. Förstörda eller skadade fartyg, radaranläggningar, luftförsvar, flygbaser m m skulle öppna upp för tillträde av andra styrkor ifall det skulle bli aktuellt. Även potentialen att förgöra artificiella öar för kinesisk geografisk expansion har nämnts som en möjlighet med långskjutaren.
Avstånd mellan t ex centrala norra Filippinerna och Kinas fastland är endast ca 800 kilometer. Vapnet kan nå ytterligare 1 050 km.
Från Filippinerna ligger Shanghai 1 470 km bort och inom räckhåll. Skulle det här SLRC-systemet placeras i norr, t ex sydvästra Japan är det 1 520 km till Peking! Mycket till godo vad gäller räckvidd i de båda exemplen.
Ännu har väldigt lite detaljer sipprat ut från armén. Egentligen är det bara maxräckvidden och att systemet är rörligt. Ingenting om storlek eller drivning av vapnet/projektilerna, eldhastighet o dyl.
Viljan att skjuta ofattbart långt, längre än alla andra, är såklart en dröm som funnits i alla tider. För övertag genom att nå fienden innan de kan slå tillbaka och som vedergällningsvapen. T ex utvecklade Tyskland under andra världskriget sin V3-kanon. Ett 130 meter långt flerladdningsvapen med en maxräckvidd på 165 km som tog sig till prototypstadiet. En version med kortare pipa på ”bara” 50 meter och med lättare ammunition om 95 kg användes för bombardemang av det befriade Luxemburg på drygt 40 kilometers avstånd i krigets slutskede.
Då, klart imponerande men samtidigt inte helt enkelt att ta fram eller effektivt använda. Dessutom garanterat kostsamt vad gäller ekonomiska resurser, råvaror och industri. Egenskaper troligen smärtsamt överförbara även till nutidens banbrytande projekt och produktioner.
Det som för närvarande diskuteras är dock inte ekonomi, teknik eller handhavande o dyl vilket kan antyda att man kan ha nått, eller är på god väg att nå målen för drivning, distans, effekt/verkan o dyl. Istället är det nyttan, de strategiska användningsområdena som är den stora snackisen, då särskilt för västra Stilla havet. Men nog finns det fog att misstänka att kanoner som kan slå så långt borde vara av intresse i fler regioner viktiga att skydda – som Europa?
Film: U.S. Army Wants a Cannon with a Crazy and Nearly Impossible Range (10:31 min)
Läs även Semper Miles: Elektromagnetiska vapen i en nära framtid även för Indien och Raytheon/Bofors bättre val av ammunition till Zumwalt-jagarna samt USA köper in Bofors Bonus för sin tunga eld och Ryssland nära inpå och kan testa skarpa robotar mitt i pågående Natoövningen
– US new Strategic Long Range Cannon SLRC to fire at distances up to 1 850 km / 1 150 miles
[Denna, och våra andra artiklar, är fri att ladda ner och använda om källan SemperMiles.se framgår/anges]
Jag hoppas verkligen att detta inte är feberfantasier anpassade för ett ledarskap som har storhetsvansinne, jag får dåliga historiska vibbar av ”superkanoner”.
Skall man analysera det tekniskt skulle jag börja med projektilen med avseende på hur den styr då den måste vara aktivt styrd och masstillverkningsbarheten till låg kostnad. Säga vad man vill om artilleri och dyra specialgranater men grunden i dess farlighet är att den kan massproduceras och kan något massproduceras är det i någon mening inte längre dyrt.
Håller man sig till konventionell teknik kan första steget i en raket ersättas med en kanon om man bygger den accelerationstålig och då är detta byggbart med konventionell teknik och har vart möjligt att avfyra, men inte styra med precision, sedan 1960 talet.