”Den svenska soldaten är en tuff, hård och rättvis företrädare för vårt land, som tränats att med all makt ytterst bekämpa den lede fienden. En välutbildad, stark person vi kan lita på, stå bakom och som unga kan se upp till och inspireras av.
Våra försvarare syns ofta, i uniform, t o m beväpnade och tillåts höras där de drar fram i syfte att bli ännu bättre på att göra det krävande jobbet!”
Stämmer den bilden med hur regering, media och allmänhet ser på saken? Knappast! Det här är så urvattnat att vi snarast bör lyfta frågan vilken bild som ska (tillåtas) gälla. Vill vi ha ovanstående eller följande där Försvarsmakten är:
– En, av flera regeringar, metodiskt slaktad guldkalv som nu ses som en besvärlig utgiftspost
– Enligt media en oduglig föredetting som skrämmer, kränker och är i vägen för befolkningen
– Ett exotiskt inslag som paraderar, går i manifestationer och som håller glada visningsdagar
Får en svensk soldat framställas som så vältränad, tuff, beslutsam och dödligt farlig för fienden som han eller hon är? En sån som tar sin uppgift på allvar och med sprutande adrenalin är beredd att gå hela vägen för vår skull? (Det går absolut att samtidigt förstå värdegrunder och vara tolerant!) Vi behöver kanske inte den där renodlade Hollywood-typen men inte heller bilden av en bunt ”snällisar” i grönt som tvingas be om ursäkt så fort de befinner sig på annan plats än i kasern eller på något kvarvarande skjutfält.
Nej, låt våra soldater få vara soldater. Det ligger i sakens natur att få framstå som stor och stark, att ta plats, att tjurigt kämpa för svåruppnåeligt kunnande och heder och att skjuta och leva om som fan emellanåt – med vetskapen att det är riktigt, rätt och att samhället, som man har i uppgift att skydda, står bakom detta!
(Bilden är en illustration från ett annat sammanhang. Beskuren bild. Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten.)
[Denna, och våra andra artiklar, är fri att ladda ner och använda om källan SemperMiles.se framgår/anges]
OH. JA.
Det blir emellanåt jävligt löjligt i myndigheten när chefer på olika nivåer är allt för måna om att dess anställda utåt sätt helst ska visas upp i pressveck och likformig stridsutrustning. Vi är alla egentligen anställda för två saker: ha ihjäl fienden och slå sönder hans grejer. Det är jävligt lätt för många kasernryttare att stå och klä in verkligheten i fina ord, tex. ”Nå verkan”. Med nå verkan så menas egentligen att man med överlägset våld reducerat fienden till en gurglande samling kroppsdelar och gjort ett antal familjer faderslösa. Det är verkligheten och den skyr vi allt för ofta. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om ämnet.
Sen tycker jag det bör ifrågasättas om försvaret som enskild myndighet ens ska syssla med ”PR” utöver ren fakta och samhällsinformation utan flashiga reklamsnuttar mm. utan mer i nivå med den gamla klassikern ”anslagstavlan” och då fokusera just på vår uppgift och vårat uppdrag: Att med alla tillgängliga medel garantera övriga befolkningens mänskliga och grundlagsfästa rättigheter och friheter utan undantag till sista blodsdroppen och sista patronen. Inklusive rätten att gnälla om att vi provocerar när vi övar rena försvarsuppgifter djupt in på eget territorium.
För övrigt anser jag att rörligt KA, luftvärn värt namnet samt minspärrarna runt samtliga kuster måste återställas