I dagens Svenska Dagbladet reflekteras kring bemanningsproblemet som inte tycks gå att få ordning på. Intresset bland unga att söka anställning inom Försvarsmakten eller att bli kvar är visst inte så stor som man hoppats. Dock är det min uppfattning att försvarsviljan ännu är närvarande hos ung och gammal, men den måste såklart vårdas. Börja med ett beslut om skäliga försvarsanslag och vad det för med sig så blir den här arbetsgivaren en magnet! Fortsätt med en kombination av plikt och anställda som åtnjuter så väl status som utrustning som räcker till alla.
Är det här egentligen särskilt häpnadsväckande? Redan under tider då vi hade värnplikt i det här landet insåg man att ett försvar grundat uteslutande på anställda nog inte skulle täcka behoven. Samtidigt fanns då en normaliserande effekt där i stort sett alla helt naturligt var en del av totalförsvaret och några av alla dessa valde att gå vidare. Se där, intresserade unga fanns redan då.
Idag ser det annorlunda ut och man tvingas ställa sig frågan hur länge försvarsviljan lever i en verklighet där regering efter regering av olika färger och konstellationer grundligt nermonterat och alienerat vad vi hade och vad vi har. De unga vill men är inte dumma i huvudet! Därför krävs handling.
Det vi sysslar med nu, och har gjort de senaste årtiondena, är att gå som katten kring het gröt. Resultatet av det politiska experimentet med försvarets omformning samt värnpliktens ”vilande i fredstid” (eller med ärligare ordval: nedläggning) är allmänt känt. Det blev galet helt enkelt. Allvarligt, men det som är ännu värre är att ingen tar ansvar, vare sig för vad som hänt eller för hur vi så snart som möjligt ser till att återskapa volym och heder. Det finns många förslag till lösningar där ute men vad som i grund och botten är viktigast är dock ekonomin och viljan att åtgärda på riktigt! När vi har målet och vägen tillbaka på kartan kommer det nog vara enklare att locka och behålla de ungas intresse.
SvD – Försvarets stora problem: Unga ratar militären
Läs även Semper Miles artiklar: Samhörighet, kraft och initiativ, Medvind i verkligheten och Försvaret – hur det blev
[Denna, och våra andra artiklar, är fri att ladda ner och använda om källan SemperMiles.se anges]
Man kan också ställa sig frågan VAD och VILKA är det jag, med mitt liv i värsta fall då skall skydda?
Vi har helt tappat fundamentet till VARFÖR man som soldat/officer skall skydda nuvarande Sverige.
Det talas om att vara global citizen, unga ser inte Sverige som en naturlig punkt för sitt framtida uppehälle utan kan tänka sig att bosätta sig varhelst de kan ägna sig åt en syssla som ger avkastning till en dräglig tillvaro för sig själv och sina telningar. Vi har tvingats bli individualister vad gäller utbildning, arbetsmarknad, boende och liv. För att komma någon vart måste du ta ansvar själv, armbåga dig fram och säja och marknadsföra dig själv. En sådan individ passar sällan bra att rätta in sig i ett konformt led och uppmanas hålla käften, särskilt när ersättningen och förmånerna inte upplevs som rättmätiga.
Är det den politiska och militära ledningen i landet som skall skyddas? Just de individer som utan personligt ansvar har kunnat sätta oss i den dåliga sits vi är i trots våra varningar? De som sålt ut värdefull mark för en spottstyver som nu åter kanske skall köpas tillbaka, skrotat nödvändiga system, inte tillsett att adekvata medel avsatts utan bränt det på annat mer behjärtansvärt, personer som bara sett till sin egna karriär och plats vid grytan.
Är det det ”svenska folket” och den ”svenska kulturen” som enligt vissa inte ens finns som skall bevaras?
Enligt ledande politiker är alla som vistas i landet ”svenskar” alldeles oavsett härkomst eller om de har delar våra grundläggande värderingar eller ens har laglig rätt att uppehålla sig här. Även om det genom alla tider mestadels har kämpats för kamraten i värnet, så när det bygger på frivillighet, inte tvång med fängelse eller död, att ställa sig i värnet krävs ett grundläggande förtroende för landet och vilja att bevara det existerande systemet.
Så visst har försvarsviljan fått sig kraftig törn redan.