Kunskap och gemenskap för förståelse och uppoffring

Fram till 1987 informerades det svenska folket noggrant. Det var en tid när envar kände till normala saker som t ex betydelsen av att alla måste göra sitt, hjälpas åt, vikten av värnplikt, vad olika typer av ”trumpetstötar” från hustak betydde och innehållet i skriften Om kriget kommer. Den delades ut till varje hushåll i reviderade upplagor under andra världskriget och kalla kriget. En instruktion men också en stående påminnelse. Sedan tog kalla kriget slut och Sverige stod inför en ny tid där samhällelig och personlig beredskap inte längre tycktes behövas.

Trygghetskänslan att alla hot var som bortblåsta drev t o m staten att till slut mer eller mindre lägga ner den sedan decennier och ibland århundraden uppbyggda apparat med miljoner medborgare i någon form av tjänst i stort som smått. Organisation, rutiner och materiel hivades ut för alltid. Det skulle bli nytt, det skulle bli bättre. Att det gamla invasionsförsvaret kunde behöva moderniseras var väl riktigt, men inte skrotas. Detsamma gäller hela det civila engagemanget. Totalförsvaret var dödsdömt. Allt var inte bättre förr men hur kan ett samhälle och en nation bli bättre av okunskap, minskad gemenskap och alienering av myndigheter, ordningsmakt och försvar?

Med facit i hand så här 20-25 år senare är det såklart lätt att se annorlunda på saken. Vi vet hur det blev. Vi vet att det var ett folkligt förtroende på gränsen till naivitet, en växande kortsiktighet och ett starkt idépolitiskt arbete som gjorde den inte så lyckade förändringen möjlig. Full fart mot en ny oprövad verklighet!

Idag tar allt för många väldigt lätt på frihet, demokrati och suveränitet m m. Sånt har ”alltid funnits” och kommer ”alltid att finnas”. Kopplingen till medborgarna, oss själva, är som bortblåst. Att det är vi som ÄR nationen är det få som tänker eller ens förstår. Man får ingen information och är heller inte benägen att själv införskaffa den. Varför skulle man, när det alltid finns någon annan som vet bättre eller bär ansvar för att saker och ting ska fungera? Och sitter man högt upp i hierarkin kan man antingen ”pudla” eller säga något i stil med ”Ja, det blev lite galet men vi ska titta närmare på våra rutiner” och hoppas på snabb allmän glömska eller ansvarsfrihet.

Kanske är det dags att inte bara tänka till och hastigt återuppbygga samhällsapparat och försvar utan även återuppta upplysningen? Det är inkörsportar till folklig förståelse och gemenskap både i den normala vardagen och i kris- eller orostider. Det finns både hopp och möjligheter.

Det handlar såklart inte uteslutande om just denna symboliska publikation men här finns den senaste upplagan av skriften Om kriget kommer från 1987. Digitaliserad och presenterad av Skymningsläge.se som stilfullt fokuserar på vår försvars- och fortifikationshistoria.